489324-203

Allt kunde vart perfekt om det inte vore för DEM!


Jävla typsikt att precis när
man skrivit klart så lyckas man ta bort allt, men klart som fan allt ska jävlas. Förlåt mig men just nu är jag knappt aldrig glad och allt känns ganska piss men det är nog mesta dels deras fel! KILLAR.

Gör ett nytt försök.
Jag är så sjukt trött på killar och allt som har med dem att göra. Jag försöker hålla tyst för folk vad jag känner och det är inte för att jag inte litar på dem eller nåt utan det är för att det är lättare att skita i det och gå vidare om så få eller inga alls vet om det. Jag kan lättare glömma att jag ännu en gång har blivit sårad. Som så många ggr förr så tror man nåt och sen står man där med lång näsa och det blev inte alls som man trodde. Det svider i hjärtat men det är bara att resa sig upp igen och försöka vara stark. Dock inte alltid det lättaste.

Finns en kille jag fick faktiskt riktigt starka känslor för och det är svårt att glömma. Visst det går i vågor och nu är det lugnt men varje gång jag ser honom eller hör nåt om honom så går jag upp i hög varv och blir fnittrig och nervös. Det är svårt att släppa bara.
Försökte efter det gå vidare, satsa på en annan kille och berätta om honom för ytterst få personer, till och från känner jag att jag kanske skulle hålla allt inom mig istället, detta var nåt jag inte var säker på så nu i efterhand kanske det hade vart bäst. Jag vet inte om jag kände det jag trodde jag kände.
Och nu, kanske man ska gå vidare och se om man kan finna kärlek och lycka igen, men frågan är om man vågar, vågar man lyckas bli sårad igen!? Vågar man hoppas på att det kanske kommer.. Det är just det jag inte vet. Går inte från kille till kille, jag känner bara att jag kan inte stanna upp och vänta på nåt som aldrig kommer. Livet är för kort för att man ska vänta. Vissa kommer ju alltid finnas i ens hjärta oavsett.

Jag är glad att jag har mina vänner. Då menar jag inte bara mina närmaste tjejkompisar som betyder oerhört mycket utan även mina underbara killkompisar som jag uppskattar nåt extremt, jag älskar er verkligen. Ni gör mig lycklig och glad, tycker det är kul att ha killar runt mig. Gärna vänner för det är så annorlunda mot tjejer. Har ju mest killkompisar men i slutänden är det ju alltid en sak som saknas och det är ju den där Killen med DET. Den killen som får mig att känna mig speciell, som visar mig kärlek och som jag vill bara vara med och bara vara utan och klara det. Jag vill kunna dela mitt liv med någon, visst jag är bara 19 och jag är inne i min livs tid med fest och bara ha så jävla kul man kan. Men ibland saknar man nån som kommer och håller om en och bara kan kolla en i ögonen eller bara sitta tyst tillsammans och känna det där som bara kära gör.

Känner mig otroligt känslomässig ikväll men ibland behöver jag få ur mig en del viktiga saker, tycker detta är viktigt.
Killar är ju en väldigt stor del i ens liv. Den delen som både gör en mest lycklig och som sårar som mest.
Hur kan man vilja ha nåt som bara i slutändan kan såra en så hårt. Varför ger man sig in i en lek man oftast blir sårad eller sårar någon annan?
Den stora frågan är just det, VARFÖR?

Kom igen, jag är väl en bra tjej eller vad är det jag gör för fel? Så omöjlig ska jag väl ändå inte vara att älska..








Kommentarer
Postat av: Malou

Jag tycker inte du ska ge upp <3 tell him..

2010-02-03 @ 05:29:55
URL: http://skovdeglitter.blogg.se/
Postat av: Loffsan

Du är en underbar tjej gumman, don´t give up!<3

2010-02-03 @ 23:33:07
URL: http://lousiew.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0