Jävla typsikt att precis när man skrivit klart så lyckas man ta bort allt, men klart som fan allt ska jävlas. Förlåt mig men just nu är jag knappt aldrig glad och allt känns ganska piss men det är nog mesta dels deras fel! KILLAR.

Gör ett nytt försök.
Jag är så sjukt trött på killar och allt som har med dem att göra. Jag försöker hålla tyst för folk vad jag känner och det är inte för att jag inte litar på dem eller nåt utan det är för att det är lättare att skita i det och gå vidare om så få eller inga alls vet om det. Jag kan lättare glömma att jag ännu en gång har blivit sårad. Som så många ggr förr så tror man nåt och sen står man där med lång näsa och det blev inte alls som man trodde. Det svider i hjärtat men det är bara att resa sig upp igen och försöka vara stark. Dock inte alltid det lättaste.

Finns en kille jag fick faktiskt riktigt starka känslor för och det är svårt att glömma. Visst det går i vågor och nu är det lugnt men varje gång jag ser honom eller hör nåt om honom så går jag upp i hög varv och blir fnittrig och nervös. Det är svårt att släppa bara.
Försökte efter det gå vidare, satsa på en annan kille och berätta om honom för ytterst få personer, till och från känner jag att jag kanske skulle hålla allt inom mig istället, detta var nåt jag inte var säker på så nu i efterhand kanske det hade vart bäst. Jag vet inte om jag kände det jag trodde jag kände.
Och nu, kanske man ska gå vidare och se om man kan finna kärlek och lycka igen, men frågan är om man vågar, vågar man lyckas bli sårad igen!? Vågar man hoppas på att det kanske kommer.. Det är just det jag inte vet. Går inte från kille till kille, jag känner bara att jag kan inte stanna upp och vänta på nåt som aldrig kommer. Livet är för kort för att man ska vänta. Vissa kommer ju alltid finnas i ens hjärta oavsett.

Jag är glad att jag har mina vänner. Då menar jag inte bara mina närmaste tjejkompisar som betyder oerhört mycket utan även mina underbara killkompisar som jag uppskattar nåt extremt, jag älskar er verkligen. Ni gör mig lycklig och glad, tycker det är kul att ha killar runt mig. Gärna vänner för det är så annorlunda mot tjejer. Har ju mest killkompisar men i slutänden är det ju alltid en sak som saknas och det är ju den där Killen med DET. Den killen som får mig att känna mig speciell, som visar mig kärlek och som jag vill bara vara med och bara vara utan och klara det. Jag vill kunna dela mitt liv med någon, visst jag är bara 19 och jag är inne i min livs tid med fest och bara ha så jävla kul man kan. Men ibland saknar man nån som kommer och håller om en och bara kan kolla en i ögonen eller bara sitta tyst tillsammans och känna det där som bara kära gör.

Känner mig otroligt känslomässig ikväll men ibland behöver jag få ur mig en del viktiga saker, tycker detta är viktigt.
Killar är ju en väldigt stor del i ens liv. Den delen som både gör en mest lycklig och som sårar som mest.
Hur kan man vilja ha nåt som bara i slutändan kan såra en så hårt. Varför ger man sig in i en lek man oftast blir sårad eller sårar någon annan?
Den stora frågan är just det, VARFÖR?

Kom igen, jag är väl en bra tjej eller vad är det jag gör för fel? Så omöjlig ska jag väl ändå inte vara att älska..

För det första är jag grymt sur på  fb som krånglar like hell just nu. Hela världen går under. Haha, kanske inte men NÄSTAN :P Haha.
För det andra så är det jävligt störande att folk berättar vad som händer i ph, jag vill inte veta det! jag måste vänta tills på tisdag kl 11 innan jag kan se vad som händer. Så sluta skriva om det.
För det tredje är jag grymt störd på frosten. Man får stå som en tok och skrapa och dumskalle som man är så glömmer man handskarna hemma, ännu dummare.

Nu ska jag nog lägga mig och se på vänner eller nåt. Är trött men ändå inte. Inte gjort nåt så kan nog bero på det. Får se om jag kan få nåt gjort imorgon.
Sofija, ska nnu också lägga upp ett träningsschema men se till att jag inte kommer hata dig gumman!!? Men nu måste nåt seriöst hända innan jag rullar fram. Kan behöva denna stöttning annars blir det nog svårt kan jag tro.



Btw, längtar till min dejt i sommar.

Såhär brun vill jag vara igen. Allt är så mkt lättare då och betydligt snyggare blir man! :D Även om man själv gör bilden fulare så kan allt en snygg bränna pigga upp det lite. Sen att solarium tyvärr inte ger samma resultat men ska ändå börja sola mer så jag slipper min brun-bleka färg. Hatar det.
To-do imorgon: SOLA!
(ska även fräscha upp bland mina skor)

En sak jag inte förstår, det är vad tjejer vars pojkvänner jag är vän med inte gillar mig?! Dem har alltid nåt emot mig och jag förstår inte vrf. Eller en person förstår jag även om hon inte vet det hon egentligen ska veta och det hon vet, det har hon inte ens anledning till att vara sur för så ja, inte lätt. (Om nån hängde med på vad jag skrev där).  Den enda stackars tjej som gillar mig är Josse för hon förstår att jag är bra vän med Felix och inte skulle kunna göra nåt med honom. Han är ju min vän, ffs. Men kan ju tillägga att dem tjejer som inte gillar mig brukar jag ju faktikst inte heller gilla, så det är nog ganska ömsesidigt har jag en känsla av.

Men det finns en, en stackars tjej som jag bara skulle vilka trycka ner i snön och bara ja, resten får vara i fantasin. Hon har inte gjort mig nåt egentligen men det är bara det att hon är den hon är och det stör mig så in i helvete. Hon gillar ju inte mig heller så det är ju ömsesidigt som sagt. Jag vill vara vän med honom men det är ju jävligt lätt när HON ska komma där och tro hon är nåt. Jag vill ju bara ha han som vän, vad är problemet lixom?! det är inte jag som gjort nåt. Men  varje gång jag ser honom så får det mig att tänka så mycket och jag blir helt konstig hela jag och hela min kropp. Jag går som i en dimma, jag klantar till allt och kan inte tänka klart. Jag blir så nervös och allt blir så jobbigt. Det finns även så jävla mycket jag vill säga till honom och jag har allt i hjärnan men jag kan ej få ut det i ord till honom. När jag väl har honom framför mig så kommer det inte ut nåt alls av det jag har tänkt. Jag blir helt enkelt jävligt stum. Jag vet inte alls vad jag ska göra längre. Trodde det skulle gå bra att se dem tillsammans för idag var det första gången men nej, jag tror ej jag fixar det. Största anledningen till det är att jag inte fattar vad han ser i henne!? Vad lixom? Jag ska inte försöka bry mig mer för han bryr sig inte så varför ska då jag göra det. Jag vill inte bli mer sårad och ledsen än vad jag redan är. Det gör ju så ont i mig när jag inte ens får en stackars liten chans. Fuck him, fuck her, fuck love.

Jag är så trött på att försöka planera saker som aldrig blir som man vill och inte kan vara alla till lags. Vill hinna med så mycket på nyår men det går inte, tyvärr. Kan inte nån vara nykter och köra runt mig till alla ställen, kom igen, det blir kul att köra? :D Haha.

Det är kläder som ska fixas, det är mat som ska hittas på och lagas och det är plats och folk man ska vara med som man ska försöka finna. Drickan ska inhandlas och man ska veta vad man ska ha. Mycket lättare sagt än gjort.

Inga kläder har jag än och hinner nog inte leta efter nåt nytt heller. Maten har man börjat att planera men inget planerat eller handlat än och inget jag kan hinna ordna heller, tyvärr. Folk är nog ordnat (men finns många andra jag skulle vilja tllbringa mitt nyår med) och sen var det plats att vara på, vi har ju lite koll tror vi så kanske, återstår att se. Drickan är nog det jag kan lösa lättast. Inte dåligt att nåt ska gå rätt iaf. Överlåter dessa saker till mina vänner där hemma i skövde, inte mycket annat jag kan göra härifrån vargön.