Inte konstigt att man mår som man mår, när hjärtat gång på gång går i tusan bitar. Inte konstigt att man håller på som man gör när allt slutar såhär. Längst inne hoppas jag inte det är slut. Men ett nej gör ont, att se gör ont, att höra gör ont. Jag förstår samtidigt som jag inte gör det.
Det bästa är nog att komma bort från allt så Gran Canaria, kommer verkligen lägligt.

En sak säger jag bara: Var den som alla sa och som jag trodde.