Usch, våren är här och känslorna ska bara spritta i kroppen. Det gör det icke hos mig, iaf inte vad jag har fattat själv. Är verkligen mycket som rör sig i huvudet. Fast jag tror på att kärleken kommer när man minst anar det. Haft något på G men som jag ej tror på längre av flera skäl så därför lägger jag allt i ödets händer. Är det menat nåt så blir det de. Annars kommer det någon en dag och fyller mitt hjärta med kärlek men just nu..
Åt helvete med kärleken, den är bara till besvär (just nu iaf)

Att bara kunna ta nånsin hand och se in i någons ögon är det jag vill mest av allt nu..