489324-203

Spärren i hjärnan och våga.

Vid 4a tiden åkte jag iväg till farfar och lekte med vovvorna, ååååh, vad jag älskar dom. Så söta, roliga och gulliga. Samtidigt fixa pappa lite med pussen, söt pappa. Tack. Nu hoppas jag på att bilen håller sig :)

Anledningen till rubriken har med att när jag är hos pappa så får man åka på grusvägar och det är just det som är jävligt kul. Visst, när man inte åkt på ett tag så stämmer det inte alls. Men nu när man åkt där några ggr så får man flowet, man testar och provar sig fram. Man provar gränserna och ser hur fort man kan köra. Men det är nåt som stoppar mig, jag vågar inte fullt ut. Rädslan av att åka av och att kvadda bilen är för stor. Men jag kan inte tänka så, för dte kommer aldrig att gå att åka då. Jag måste våga. Det måste gå fortare. Tappar alldeles för mycket på långa svängar där man ska ha hög hastighet.

Jag hoppas att när jag sedan kommer in i rallybilen, sätter på mig hjälmen och får fokusera. Jag hoppas att det ska kunna släppa då och att jag ska våga mer. Dock återstår det att se.

Ska det släppa när jag sitter bakom ratten i denna bilen?









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0