Det är nog ingen som förstår hur jag har det i den sitsen jag sitter i. Mesta dels trivs jag men ibland blir det bara för mycket. Jag får ingen hjälp och alla är bara emot mig. Allt man säger är fel och allt man gör är bara knäppt. Jag begär inte så mycket, bara lite respekt och det är inte så svårt att visa tycker jag. Jag har också känslor, jag kan också bli ledsen och sårad. Även om det mesta är skämt så är det inte alltid så det känns. Vissa tar faktiskt åt sig och då mår man inte bra.

Jag önskar bara ni kunde förstå.